jag satt precis och tänkte.

först tänkte jag på anna anka som verkar leva på stenåldern när det kommer till hennes syn på förhållanden och äktenskap. sen tänkte jag på min underbara vän johanna landegren, och så bestämde jag mig för att jag ville skriva om henne här i min blogg.

däremot vet jag inte vad jag ska skriva. jag tänkte skriva om hur vi träffades, hur länge vi har känt varandra, vad vi har varit med om tillsammans, gamla minnen, hur många gånger hon har funnits där för mig när pojkar varit dumma eller när jag själv har varit dum och tex hoppat ut genom fönstret, hur hon alltid har sin dörr öppen för mig, hur mycket jag tycker om henne och hennes mamma för alla gånger dom har ställt upp för mig, hur lätt det är att umgås med henne, hur mycket jag trivs med henne, hur glad jag är över att jag har henne som vän, hur fin och otroligt underbar jag tycker att hon är och hur otroligt skönt det är att ha en vän som henne som man alltid kan vara sig själv med.

men inga ord räcker till för att beskriva min underbara vän johanna, jag kan skriva hur mycket jag vill, men ni kommer ändå aldrig förstå. hon kommer ändå aldrig förstå. istället tänker jag bara skriva tre ord. tre små ord med en enorm innebörd som beskriver allt det här åtminstonde någorlunda bra;

jag älskar dig